Där låg du...

Jag sneglar varje gång jag kommer. Ner mot hagen där du låg. Vill men vill inte titta. Vill gärna gå ner dit och titta, begrunda, fundera. Fundera på vad som skulle kunna ha hänt... Kanske hittar jag något som kan få mig klokare. På varför du inte finns hos oss. Men tyvärr så blir jag nog inte det.

Inte en gång har jag sett din mamma vara där nere. Hon står bara uppe i hagen. Kanske ska vi gå ner tillsammans? Ta oss mod... Kanske... Vi vet ju att det var där ditt liv slutade, att det var där du drog ditt sista andetag. Jag har rensat ut boxen. Rensat ut det sista av din lukt. Allt för Tähtis skull. Men kanske även för min...
Vi saknad dig Ihme!


Kommentarer
Dimalim

lkram vad jobbigt

2010-07-24 @ 09:20:01
URL: http://blogg.aftonbladet.se/dimalimsliv
Margareta

Man måste få sörja o bearbeta sorgen o saknaden o tror att de aldrig mer blir som förr, Tähti sörjer nog oxå sitt lilla föl, men hoppas hon kan få chansen att få ett nytt framöver.Jag som aldrig träffat fölis sörjer o känner saknaden , hade så sett framemot att få se henne växa upp.Men du är duktig o kärleksfull med din fina häst o de värmer så att se o läsa de du fotar o skriver.

2010-07-24 @ 10:43:23
Irene Sandström

Har följt din blogg en stund och har varit SÅ glad för din och Tähtis skull - med föl och att allt har löst sig så bra för er. Därför blev chocken om möjlig ännu större nu då jag kom hem (semestertider) och skulle titta på din blogg och får se vad som har hänt....

Är verkligen ledsen för eran skull - och även om vi inte känner varann ett dugg så känner jag att jag vill skicka lite stödjande tankar och ord till er.

Krama om din lilla finnhäst och ge hon all den kärlek du har - ta hand om varann!!



Kramar från Irene

2010-07-25 @ 12:00:17


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0