Idag är det 8 dagar sedan min älskade röd fick somna in. Livet börjar återgå, men ännu finns det papper att ordna. Försäkringbolag ska kontaktas, rasförbund och lite annat. Vädret har varit blandat.Solsken ena dagen, för att sedan blåsa storm.

Sorgen blir inte mindre, den blir bara lättare att leva med...

 

Vad det är tufft nu. Tähti är borta och jag kommer aldrig få känna hennes mjuka mule mot min hand igen. Aldrig mer kommer jag borsta på henne och aldrig mer kommer jag få sitta på hennes rygg igen. Jag gråter, skrattar, gråter, skrattar och gråter igen. Vet inte riktigt vart tankarna är nu. Försöker läsa en bok, men förstår inte vad den handlar om.

Min älskade röda ferarri är borta och jag saknar henne så!!! Jag vet att det blir bättre. Jag vet att det blir lättare. Men jag kommer aldrig sluta tänka på henne. Jag önskar ingen att behöva ta bort sin häst i så unga år. 8 år skulle hon blivit i år. Hennes älskade dotter skulle ha blivit 3 år till sommaren. Nu år de båda borta och drömmen om en egen finnhäst slutar här. Jag kämpade, kämpade så in i helvete. Och ändå var det inte meningen. Jag gav Tähti nästan 3 underbara år i Sverige. Hade jag kunnat vrida tillbaka tiden så hade jag gjort det.

Denna dagen har varit den längsta någonsin, men samtidigt gick tiden för fort. Tack alla underbara som stöttat mig under denna tid. Tack till veterinärerna, djurskötarna, Håkan, mamma & pappa, syster, Jessi, Marita osv. Tack alla ni underbara som hjälpte mig fatta det jobbigaste beslut man har som djurägare. Jag mår inte bra nu, jag ska inte ljuga. Jag är en stark person. Men just nu är jag svag. Jag vill lägga mig ner i sängen och bara gråta. Vill inte kliva upp och vill inte göra något. Men det går inte. Livet går vidare. Jag har en underbar man och två underbara söner som behöver mig. John är snart 4 år och han förstår mer än man tror. "Mamma, jag fick rida på Tähti. Men nu kan jag inte göra det för hon är sjuk och dog." Vad svarar man på det?! Gud vad jag älskar min familj. John fick sitta en sista gång på den röda. Och han sken som en sol. Och där kom tårarna igen.

Jag har så många underbara minnen ihop med Tähti. Galna, pigga, vackra Tähti! Hon var "one of a kind". Det finns inte två likadana med den motorn och otåligheten. Det fanns inget vänta, det fanns inget sen. Det skulle ske nu eller aldrig.

Saknar dig älskling och i morgon ska jag besöka din viloplats! Ta hand om Ihme <3

Har vi skinande sol. + 10 grader och det kunde inte vara bättre väder! Idag är dagen här. Idag kommer min älskade Tähti få somna in. Lugnt och stilla jämte sin dotter kommer hon få somna in. Men människor som hon känner runt omkring sig <3

Älskade Tähti du fattas mig redan!

Det skulle kunna vara en vanlig fredag men det är det inte. Solen skiner som för att förgylla Tähtis sista tid <3 Släppte ut henne i paddocken och hon sprang några varv innan hon stannade för att titta på de andra hästarna. Så lycklig hon såg ut där när hon sprang. Snart ska hon få springa helt utan smärta. Jag väljer att smärtlindra henne dessa sista dagar för att hon ska få ut så mycket det går av den sista tiden.

Hon är nervig och när jag ser henne stå på box så inser jag en gång för alla att jag gjort rätt. Fy så hon vantrivs att stå där. Jag skulle aldrig kunna ställa henne på box igen!

Älskade Tähti <3

 

Tyvärr kom Täthi och en annan häst ut ur hagen i natt. Detta medförde att de sprang omkring och hon är nu jättehalt. På grund av detta kommer hon få stå inne tills hon ska avsluta sitt liv. Detta för att minska belastningen på kotorna och även på grund av att jag inte vågar chansa att hon inte springer ut igen:(

Igår ordnades de sista papperna för tillstånd att gräva ner hennes kropp. Det blir på samma åker som hennes älskade dotter vilar. Under en ek jämte stenmuren. Kommer bli jättefint! En vän och van hästmänniska kommer vara med henne till slutet. Jag kommer själv inte vara med. Jag vill minnas hennes varma goa mule och inget annat!

Till alla er som vill hälsa på henne. Gör det inte. Ha kvar era bra minnen av henne! Hon är inte samma häst som hon var för 1 år sedan och nu sista månaden har det bara gått utför. Ta tillvara på de minnen ni har istället <3

Veterinär och tillstånd ordnas idag. Nu börjar nerräkningen. Jobbigt för mig, men jag vet att det är det enda rätta. Det är inte samma häst som jag köpte. Hon är lugn och motvillig att gå. Tog 2 skrittsteg i paddocken sen stannade hon. Min älskade röding!!!!

Fråga inte om när, för jag orkar och vill inte svara på den frågan. Hennes resa ska få ta slut och hon kommer begravas jämte älskade Ihme!

Underbar dag och jag passade på att ta lite fina bilder på hjärtat <3

Sitter här och kollar runt och mailar olika "företag" som avlivar hästar:/ Känns fruktansvärt hemskt att göra det. Jag vet hur hon ska tas bort. Men hur tusan ska jag kunna välja VEM?? Nej just nu är det ingen bra tid alls. Och för dig som tror att jag gör detta för pengarna. Kan tala om att jag får betala allt ur EGEN ficka! Försäkringen täcker inget, vilket den gjort om jag valt att fortsätta behandla henne. Men pengarna är inte allt. Hon ska slippa lida!

Har knappt vågat visa mig i stallet sedan Tähti fick sin slutgiltliga diagnos. 2 oberoende veterinärer har sagt sitt och utan att veta vad den andre sagt så fick hon exakt samma diagnos.

Jag ska inte skjuta på det i onödan men nu ligger bollen hos mig. Jag har fått svar från F-bolaget och deras veterinär tycker samma sak som min veterinär. Detta gör mig ännu säkrare på att detta är det enda rätta. Ändå velar jag ännu och gråter varje dag. Hade det bara varit en annan häst med ett lugnare temperament så hade hon troligtvis fått gå i en hage.

Många har även föreslagit att hon ska få gå som avelssto. Men jag är av den kategorin som enbart vill avla renrasigt och inte på skadade hästar. Det finns inga hingstar i svergige av Tähtis ras och då hon har ont bara av att gå i hage, så är det inte ett alternativ.

Och skadan då. Veterinärerna är övertygade om att hon har gått med detta länge och när jag visat dem filmer och diskuterat med andra hästkunniga. Så är vi alla överrens om att orsaken troligtvis sitter i bakknä, rygg, länd eller kors. Och det kan ta flera år och många smärtsamma behandlingar och boxvila innan vi ens kommit halvvägs. Jag tänker inte låta det gå så långt att mitt välbefinnande ska gå före mina djurs.

Tähti ska få det bästa denna sista tid och vi ska bara mysa. Jag hoppas varje gång hon kommer mot mig att hältan ska vara borta, men den är detsamma...

Vill ni hälsa på Tähti en sista gång så hör gärna av er. 

Då många vill följa Tähtis sista tid hos mig så har jag valt att ta bort lösenordet! Jag kommer dock ej längre svara på kommentarer då jag helt enkelt inte orkar det just nu!

Jag har valt att lösenordsskydda bloggen på grund av att en person jag inte känner har valt att spy galla över att jag inte har gjort det bästa för Tähti. Tyvärr är det bara jag och mina närmaste vänner som vet hur Tähti fungerar. Och jag skulle aldrig i livet utsätta henne för mer smärta coh behandlingar!

I onsdags var jag hos Tähti hos veterinären. Fasat för denna dag och hade velat skjuta upp den i all oändlighet. Börjar dagen med huvudvärk och när jag kommer till stallet verkade hon känna på sig något. Ovillig att gå och ville absolut inte in i trailen. Konstigt då hon i princip lastat sig själv innan:(

Vi kom iväg i tid och fick några minuter att samla mig innan vi gick in. Allt gick otroligt snabbt och jag hann nog inte riktigt förstå det just då. Allt släppte när jag hade lämnat av henne och var på väg hem igen. Grät, grät och grät.

Beslutet för mig var enkelt och jag hade det på känn redan innan vi kom fram. Tähti är sämre igen och nu finns även en tydlig svullnad i hovleder/kronrand. Inte bara i det högra benet, utan även i det vänstra. VIlket till 99% beror på att hon försöker avlasta det andra benet. Ännu en gång fick hon diagnosen kronisk kotledsinflammation. Och veterinären avrådde mig från att behandla, då prognosen är mycket dålig. 

Hon blev utdömd på plats med ord som "obrukbar som ridhäst", "mycket dålig prognos", "smärta", "ansöker om avlivning" och lite till i sin journal.

Mitt ansvar som hästägare är att se till att mina djur ska slippa onödigt lidande. Just nu har min vackra fux ont dygnet runt. Fått belastningsskador på andra kotan och har tappad den livsgnista som fanns. Hon undviker att ligga ner och haltar långsamt runt i hagen. Denna sista tid kommer hon få smärtstillande och förhoppningsvis få tillbaka lite av den gnista hon blivit av med.

Papperna är inskickade till försäkringsbolaget och jag hoppas för hennes skull att de kommer med svar så fort det går. I väntan på beslut kommer hon få all kärlek jag kan ge henne och hon kommer få ta en sista galopp med mig på ryggen. Hon ska få känna vinden i sin man och vi ska känna oss som ett. Tähti kommer få avsluta sitt liv och få vila jämte sin dotte Ihme.

Just nu är allt tungt, för jävligt och alla ord om att jag inte har gjort vad jag kunnat gör så fruktansvärt ont! Tähti är kronisk sjuk och har ont. Det är mitt ansvar som ägare att låta henne slippa lida. Detta kommer jag göra, oavsett hur ont det gör i mitt hjärta.

Jag älskar dig Tähti!

Var inne med mitt hjärta igår och diagnosen var inte bra:( Jag skriver mer när jag känner att jag orkar dela med mig.